School 9 - 10

Igår Ladies night, hemma i sängen halv 3.
Idag skolan 9am-10pm, och fortsatt plugg hemma.
Effektivaste torsdagen på hela terminen.

Vi hade föreläsning 9-11 i morse och därefter har jag arbetet med två olika projekt. Jag satt i biblioteket tills det att de stängde klockan 10 och nu är jag hemma och ska fortsätta plugga. Knäckebröd från IKEA och en kopp te ska hjälpa mig genom kvällen.

Det är mycket nu, dags att dra ner på resandet och börja plugga på riktigt.

Plugg, plugg, plugg...

Nu är det verkligen mycket att göra i skolan. Jag har fyra projekt parallellt, två redovisningar inom kort och några övningar som ska göras. För att få lite översikt över vad som ska göras och när det ska göras har jag gjort en planering som hänger på väggen i mitt rum.

Mitt skrivbord.

Nu är planering gjord, nu gäller det bara att följa den.

Min anslagstavla med bilder från resan och hemifrån. Bild över Stockholm i mitten.

Nu blir det lunch efter fem timmars pluggande. Lasagne står på menyn.

BALI - Ett äventyr för sig

Förra veckan var det recees week, då alla singaporianer pluggar ikapp och alla utbytesstudenter åker ut och reser trots att vissa har midterm test. För oss bar det av nio dagar till Bali, där vi tillbringade den största delen av tiden på stranden och på surfbrädan, men några utflykter hann vi också med. 

Äventyret började förra torsdagen då vi 12 timmar innan avfärd varken hade packat väskan eller hade koll på vilken tid vi skulle åka eller från vilken terminal. På lunchen kommer vi på att malaria tabletter kanske kan vara bra att ha. Vi hade funderat på detta innan, men ingen av oss hade tagit tag i det. Vi tog oss till Health Center på skolan och köpte de dyraste malariatabletterna för 120 sing = 650 kr. Vi valde dessa för att vara på den säkra sidan, de hade inga kända biverkningar och vi behövde bara fortsätta kuren en vecka efter resan, de andra tabletterna ska man ta fyra veckor efteråt. 

Jag var hemma 1,5 timma innan vi skulle ge oss iväg till flygplatsen så det var bara att packa ihop och åka iväg mot pardiset. Jag åkte taxi med Erik och Fredrik från Linköping till flygplatsen och det var verkligen en tabbe av oss då det kostade alldeles för mycket och tog väldigt lång tid då vi åkte i rusningstiden.

Vi hade inte bokat något boende och tänkte lösa det på plats i Bali. En timma innan avfärd får jag ett tips från Erik hemifrån att New Arena Hotel är ett bra ställe att bo på så vi åkte dit och det blev vårt hem kan man säga, med totalt sju nätter på hotellet. Hotellet hade pool, grym frukost för 20 kr och låg centralt, tog endast fem minuter att gå till stranden.

Första dagen tillbringades på Kuta Beach, västkusten, där vi solade och surfade. Vi hyrde surfbrädor för tre timmar och det var första gången jag testade att surfa. Jag lyckades komma upp, men föll ganska snabbt igen, haha. Middagen åt vi på ett mexikanskt ställe och efteråt satte vi oss på ett fik där vi beställde in en chokladfondue för alla oss fem, otroligt gott. Är det semester så är det!

Kuta Beach.

Dag två var ganska lik dag ett, då vi hängde på Kuta Beach och surfade hela dagen. I det här läget har alla fem lyckas komma upp och åka med en våg, kul. Efter middagen strosade vi runt på stan och satte oss på ett fik.

Bill.

Erik.

Louise och jag.

På söndagen vaknar vi av att Eline, vår kanadensiska vän, knackar på vår hotelldörr. Vi äter frukost och beger oss sen på en utflykt till vulkanen och Ubud. August, en man med en minibuss utan säkerhetsbälten, erbjöd sig att köra oss hela dagen för 400 kr. Vi hoppa in i bilen coh först stoppet var vid en risterass. 

Louise och Eline.

Därefter åkte vi till ett lunchställe där vi hade utsikt över vulkanen, sämre utsikt har jag haft. 

Vi åkte vidare till Monkey Forest där aporna var alldeles för tama. En apa hoppa upp på Fredriks ben och höll sig fast i shortsen. 

Sista stoppet var Ubud, en stad vi hade hört att man skulle se, men det var en besvikelse. Det vi såg var en marknad som alla andra marknader. Efter lite strosande hoppade vi in i bilen och började färden tillbaka till Kuta. 

Trafiken är galen på Bali, de kör som galningar med nästan inga marginaler. Under färden hem åkte vår chaufför rakt ut i en fyrvägskorsning utan att veta om det är klar sikt och i nästa sekund small det och vi i baksätet hade glas över oss. Det som hände var att en moppe körde rakt in i oss, en mindre olycka med andra ord. Vi kom snabbt till en klinik där Louise behövde sy två stygn, vilket innebär inget mer bad eller surf för hennes del, surt. Eline satt närmast rutan och klarade sig bäst av oss, jag fick lite skrapsår på benen och hoppas att det läker fint utan ärr. Till kliniken kommer August, vår första chaufför, och kräver sina pengar av oss. Den andra chauffören väntade två timmar på oss på klinken och körde oss säkert hem till Kuta i en minibuss med bälten.

Dagen efter var vi kvar i Kuta då Louise behövde ta sig till ett sjukhus för att lägga om bandaget och vi andra tillbringade ännu en dag på Kuta Beach.

Fredrik.

Nu tyckte vi att det var dags för oss att ta oss från Kuta och beslöt oss för att åka till Sanur, på östkusten, som skulle vara ett bra surfställe men med mindre folk än i Kuta. Det var en mysig stad, men det fanns inga surfmöjligheter tyvärr. Det tog oss ett tag att hitta ett boende, men när det väl var löst åt vi lunch och tillbringade resten av dagen vid stranden. Innan middagen lyxade vi till det med en timmas massage och en halvtimmas ansiktsbehandling, underbart! Det blev en sen middag, runt 22 tiden och på restaurangen hade de inte mycket mat kvar. Servitören kom tillbaka minst 4-5 gånger och sa att de inte hade någon av de rätterna vi hade beställt, resultatet blev bra ändå.

Eline och Bill.

Jag satt och skrev i boken jag fått av familjen.

Onsdagsmorgonen började redan klockan fem på morgonen då vi skulle se soluppgången. Det var dock en besvikelse då det var monligt och det var inte så mycket att se tyvärr. 

Soluppgången.

Nu var vi i alla fall uppe i tid och tog oss till södra delan av Bali, Padang-Padang. Här hittade vi ett mysigt boende och stranden var mysig. Vi hyrde surfbrädor för två timmar då det inte skulle gå att surfa på eftermiddagen på grund av tidvattnet. Jag tyckte att det var lite läskigt att surfa här på grund av att det var rev på botten och det var endast 1,5 m djupt. Vågorna var också lite för stora för mig.

På eftermiddagen åkte Eline tillbaka till Kuta då hon skulle åka till Yogajakarta på torsdagen. Vi andra planerade att åka till Uluwatu för att se solnedgången, men som nästintill varje kväll på vår resa regnade det och var mulet så vi stannade kvar i Padang-Padang.

Tidigt på torsdagsmorgonen tog vi oss tillbaka till Kuta och New Arean Hotel. Vi fick samma rum som tidigare och det kändes som att komma hem. Dagen tillbringades på Kuta Beach med surf och sol. Efter x antal tumlingar och efter ha fått brädan på huvudet några gånger så gick jag upp och solade för att bättra på brännan. Louise kom ner på stranden och gjorde oss sällskap till lunch. På eftermiddagen gjorde jag några fler försök med att komma upp på brädan, men utan gott resultat. Bill och jag badade i vågorna istället, och så tumlade vi blev. Vi hängde på stranden till dess att solen gått ner.

Fredrik och Erik.

Bill blir snart överkörd av vågen.

Nu var det dags att testa utelivet i Kuta. Vi hittade ett ställe där ölen kostade 10 kr och kvällen blev riktigt lyckad. Vi träffade även Anja, Johan och Henrik, svenska utbytesstudenter från NUS, National Universit of Singapore.

Middag innan utgången.

Fredagsmorgonen var lite seg och dagen tillbringades på hotellrummet och vid poolen. Sista middagen åt vi på samma ställe vi hade ätit middag på dagen innan och lunch tidigare samma dag. Det hade god mat till billiga priser. Vi gick och tog några öl efter middagen men kvällen slutade tidigt.

Louise sitter och läser vid poolen.

På lördagen var det dags för oss att åka hem. På flygplatsen sprang vi in i några fler NUSare, de flesta valde att åka till Thailand, Bali eller Filipinerna. Flyget hem gick bra och på flygplatsen i Singapore slapp vi stå i den långa kön för att få tillåtelse att komma in i landet eftersom vi har våra student pass. Otroligt smidigt att bara läggs sitt pass på en skärm och passera.

Bali blev inte riktigt som vi tänkt oss, men jag är nöjd med resan ändå. Det var välbehövligt att komma bort från Singapore och skolan ett tag. Nu är det bara att göra ett sista ryck innan tentorna, men först blir det lite sömn. 

Sov gott Singapore, God kväll Stockholm.

Back in school...

Det var tungt att gå upp i morse och ta sig till skolan speciellt med tanke på att jag vet att jag kommer att vara i skolan i minst 12 timmar idag. Måndagarna är alltid värst, men det är skönt att ha det gjorda först också. Jag tänker tillbaka till Bali och njuter av tanken att bara kunna ligga på stranden och inte tänka på skolan överhuvudtaget. Ett inlägg om Bali kommer inom kort. Lite godbitar från skolan:

Grupprum i biblioteket. Louise och Bill försöker förstå sig på Simplex metoden.

Engineering foodcourten under vanlig lunchtid.
För mig blir det ofta indonesiskt eller japanskt.

Jag har införskaffat mig en skoltröja, perfekt träningströja.

Jakten på de perfekta klackarna...

Vad är väl en fest med klackar..?

Den kan vara obekväm och ostabil och

alldeles... alldeles underbar!

I sista sekund var jag tvungen att lämna mina klackar hemma i Stockholm då jag hade alldeles för många skor med mig. Två månader senare är jag fortfarande utan klackar och känner en saknad inom mig. Det är alltid roligare att festa med lite höjd! Så idag begav jag mig ut på ännu en shoppingtur i VivoCity med hoppet om att hitta de perfekta skorna. Det resulterade i två nagellack, lite bomull och ett sexpack Corona. Bättre lycka nästa gång...

 

VivoCity

Uppe på terassen på plan 3, jag fick lite Stockholmskänsla.

Linbanan ut till Sentosa, strandön. Den ska jag åka någon gång.

Terassen.

Shoppingresultatet, fick en Corona t-shirt på köpet, WOW!

Bali

Om tre timmar lyfter planet mot Bali! Vi flyger tillbaka till Singapore den 25 september = nio dagar på Bali!!

Oväntat besök..

Ett oväntat besök kröp upp bakom datorn när jag kom hem. En ödla tittade fram. Det händer ganska ofta att jag har små ödlor i rummet på kvällarna, men varje gång hoppar jag till. Måste dock erkänna att de är söta och springer iväg så fort jag tänder eller för väsen och snabba är de. 

Australien biljett och postoffice

Igår köpte vi vår biljett till Australien!! Vi åker den tredje december från Singapore till Cairns och tanken är att vi ska jobba oss ner till Sydney alternativt Melbourne. Biljetten tillbaka är ännu inte köpt, men vi siktar på att åka från Australien första eller andra januari. Vi har hembiljetten till Sverige bokad den 10:e januari från Singapore.

Idag har jag varit ute och letat rätt på ett postoffice för att skicka hem en födelsedagspresent till min syster. Det gick relativt smidigt att ta sig dit, men vi kom sen på att det finns ett postoffice på skolan. Lunchen intogs på Commonwealth och jag var inte i skolan förens klockan fem på eftermiddagen och stannade bara en timma. Ikväll ska jag plugga och tvätta upp alla kläder inför Bali som vi åker till på torsdag.

Over and out

Tioman Island

Långhelgen spenderades på Tioman Island i Malaysia. Jag har nu besökt Malaysia fyra gånger, nästa gång blir det ett annat land att utforska - Indonesien.

Tioman Island

Äventyret till Tioman Island började mindre bra. Vi åkte hemifrån klockan nio på fredagsmorgonen och tog oss till Johor Bahru, gränsen mellan Singapore och Malaysia. Vi hade hört att det skulle vara mycket folk i gränskontrollen på grund av långhelgen, men det flöt på relativt snabb och vi var igenom på 30 minuter. Målet var att vi skulle försöka ta en buss till Mersing och sedan därifrån ta en båt över till Tioman Island. Bussarna till Mersing var fulla fick vi höra så vi tog en taxi 14 mil till Mersing för ett alltför överbetalat pris, 300 ringit = 750 kr.

Taxiresan tog 2,5 timmar då det var lite köer och två allvarliga trafikolyckor med två bilar upp och ner. Väl framme i Mersing fick vi reda på att de sista båtarna för dagen var fulla så vi köpte biljetter till första båten på lördagsmorgonen.

Mersing var en liten stad med mycket litet stadsliv, mycket kunde bero på långhelgen och att folk inte var kvar i stan. Klockan var endast halv fyra så vi hade en del tid att döda i stan. Vi började med att hitta ett hotell att bo på för endast 55kr var. Därefter gick vi till ett café och lärde Matt från Kanada och Hugh från Australien kortspelet skitgubbe, men det gick mindre bra. Motgång två var middagen. Vi gjorde det enkelt för restaurangen och beställde två olika rätter för alla oss fem, men det slutade med att vi fick in en av vardera rätt. Efter några minuter frågade vi var resten av maten var och då undra de om vi ville beställa mer, men vi sa då att vi saknade tre tallrikar. Vi fick då in två till, en av varje igen, men inte den sista. De är verkligen dåliga på engelska.

Efter middagen gick vi runt i stan och helt plötsligt faller jag ner en halvmeter i ett hål med ena foten och faller framåt. Jag gick på trottoaren och av någon anledning var en av trottoarplattorna borta (endast 30cm x 20cm) och självklart där jag sätter foten. Så jag skrapar upp benen, stukar till samma fot som jag stukade ordentligt i somras och faller framåt med nya kameran i handen. Kameran fick lite repor men fungerar som den ska, det är alltid första repan som är den jobbigaste. Som tur var vi det endast 50 meter från hotellet så vi tog oss dit och gjorde rent såren och satte foten i högläge. Louise sprang iväg och köpte en linda så att vi kunde linda foten direkt och det gjorde vi, riktigt hårt. Foten gjorde ont, inte riktigt så ont som förra gången, men den svullna upp ganska snabbt. Jag tackar Louise grymt mycket för lindan då jag nu kan nästan använda foten till 100%. Kvällen avslutades med tårta för Matt som fyllde 25 år förra måndagen.

På lördagen tog vi färjan klockan 7.30 till Tioman, men innan vi kom på färjan, kom nästa motgång. Vi hitta inte killen vi hade köpt biljetterna av kvällen innan förens fem minuter innan båten skulle avgå. Vi får biljetterna, men ska då stå i en kö och skriva upp namn och passnummer. När väl det var gjort ställde vi oss i kön och kom på bland de sista personerna. Vi fick ta de platser som fanns kvar, vilka var längst fram vid ac utblåset. Båtturen tog närmare tre timmar och vi hade endast linne och shorts på oss, tack vare detta har jag nu ont i halsen och är förkyld. Förstår inte varför de måste ha så himla mycket ac, det är verkligen jättekallt inomhus.

Tjejerna (Louise rumskompisar) hade bokat in oss alla på en snorkeltur halv 11 och båten skulle komma in halv 10 så allt var ju lugnt. MEN i Malaysia är tid inte så viktigt och båten var självklart inte framme förens strax efter halv 11. OCH självklart fungerade inte våra mobiler heller på båtturen så vi kunde inte höra av oss till tjejerna, det slutade med att jag fick ringa från en av killarnas mobil som jobbade på båten. Snorkelkillen var snäll och väntade in oss, tur var väl det.

När vi kom till Salang, stället på ön vi bodde på, var det snabba ryck till tjejernas rum för att byta om till snorkelturen, På vägen dit berättar Angelica att vi har ett problem. Tjejerna hade ett fem bäddars rum där Louise och jag kunde sova och hade bokat ett rum åt killarna. Tanken var ju att vi skulle vara ute på fredagskvällen, men då det fick reda på att vi inte kom ut på fredagen så gick de till receptionen där de sa att vi inte behövde betala för fredagsnatten och att hon skulle hålla killarnas rum till lördagen. MEN när tjejerna skulle betala för båda rummen så hade de hyrt ut killarnas rum och hade nu inget ledigt rum. I det här lähget skrattade jag bara med tanke på att ingenting har gått som planerat än. 

Vi var snabbt ute med båten och väl i vattnet med alla härliga fiskar, de fina stränderna och det vackra vädret gjorde hela resan värd! Vi stannade till på fyra ställen, det andra stället var klart bäst. Vi stannade vid en kritvit strand och simmade ut till några klippor och på vägen ut såg vi havssköldpaddor, fiskar och döda koraller. Ute vid klipporna var det en massa krabbor som sprang  runt och det var strömt att simma in till stranden. På det fjärde stoppet började jag känna mig nöjd och tänkte först inte hoppa i, men jag är väldigt glad att jag gjorde det, då jag såg en haj!

Havssköldpadda

Hajen!

Väl tillbaka i Salang åt vi lunch, spanade in den lilla orten och tog det lugnt på rummet. Killarna gick till receptionen och ordna ett rum till sig, det gick väldigt smidigt. 

Alexandra fyllde 25 år på söndagen och lördagsmiddagen var hennes födelsedagsmiddag. Vi åt en jättegod fisk, kallad sweet lips, stekt potatis, grillade morötter, majs, tomater och lite andra godsaker, för endast 55kr var. Kvällen avslutades med glass och häng på piren där vi mötte några fler svenska utbytesstudenter. Kvällen var väldigt vacker med en klar måne och en stjärnklar himmel.

På söndagen tog vi första båten tillbaka till Singapore endast efter 22 timmar på Tioman. Vi hade blivit förvarnade att det skulle vara mycket folk vid gränskontrollen så vi satsade på att vara där så tidigt som vi kunde. Allt flöt på bra och vi åkte samma taxi tillbaka från Mersing till Johor Bahru nu endast för 450kr. Det tog endast tio minuter att komma igenom kontrollen, vilket är det snabbaste hittills. Jag var tillbaka på PGP klockan fyra på eftermiddagen, skönt.

Varken Joakim eller jag var sugna  på att äta ris och kyckling till middag så vi gjorde fattiga riddare, otroligt gott med lite annan mat.

Trots alla motgångar så var resan verkligen värt att genomföra. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men vi hade det jättemysigt.